Det var ett avskedstal vi skulle bjudas på, det visste vi på förhand. Inramningen kunde inte varit bättre – en publikfylld Almedalspark under en sol som strålade ikapp med huvudpersonen själv. Maud Olofsson äntrade scenen till musik och applåder, och det rådde ingen tvekan om att det är en omtyckt partiledare som nu närmar sig slutet på sin era.

Maud Olofsson. Foto: Niklas Broberg, Politikerkoll

Och den som väntat sig ett tårfyllt avskedstal blev inte besviken. Men än mer än ett avskedstal var det ett försvarstal vi fick höra. Ett kraftfullt försvar för allians-samarbetet. Ett försvar för tuffa beslut och vikande opinionssiffror, ett försvar för kritiserade och missförstådda uttalanden. Och ett försvar för den politik Centerpartiet drivit och profilerat sig på under Olofssons ledning. Ingen självkritik i stil med den Lars Ohly bjöd på i en tuff situation. Men där Ohly fortfarande bara är ifrågasatt som ledare, vet Olofsson redan att den rannsakan som lär krävas kommer vara en uppgift för hennes efterträdare, inte för henne själv.

Medlemskapet i Alliansen har ifrågasatts inom partiet mer än en gång, det är egentligen varken någon nyhet eller särskilt förvånande. Alla tre småpartier har fått status och stämpel som satelliter till de maktbärande Moderaterna, och naturligtvis finns det oro för att den egna identiteten ska gå förlorad. Att partiet till och med ska riskera att mista sin plats i riksdagen. Olofsson påtalade att Alliansen varit nödvändig för att alls kunna bryta Socialdemokraternas prenumeration på regeringsställning, och att det är bättre att vara liten med möjlighet att driva sin politik, än att vara stor och stå utanför.

Centerns profilpolitik var huvudtemat för talet, och i många avseenden var det mycket få skillnader från retoriken i valrörelsen för ett år sedan. “Sveriges enda gröna, socialliberala parti” var budskapet, inte så mycket en känga som ett fingerpekande mot Miljöpartiet. Frågan är dock vad det är som gör att Folkpartiet inte passar in på beskrivningen, enligt Olofssons syn på saken. Är de miljöfientliga, eller är det på det socialliberala planet de inte platsar?

Centerpartiet i Almedalen. Foto: Niklas Broberg, Politikerkoll

Olofsson talade mycket om entreprenörskap och dess betydelse för Sveriges framtid och framgång. Om hur det gamla synsättet på Sverige som ett land med arbetare och industrier måste bytas mot en syn baserad på entreprenörer och företagande. “Jobb FÅR man inte, jobb SKAPAR man.” Det talades om RUT och ROT, om grön teknik och sänkta momssatser, med vinkeln att allt detta var det naturliga för framtiden och att våra barn en dag inte skulle kunna tänka sig något annat.

Årets hittills längsta applåd, till och med längre än den Ohly fick för sitt stöd till Ship to Gaza, fick Olofsson när hon kallade det för populistiskt att från regeringshåll rädda SAAB. Helt klart är att Centerpartiet står enat bakom sin näringsminister i frågan.

Den enda egentliga nyheten i talet var invandringen – ett avsteg från regeringens och övriga partiers tidigare ovilja att möta Sverigedemokraterna med faktiska argument. I Olofssons Sverige är invandrare en ovärderlig tillgång, en resurs utan vilken vår välfärd vore omöjlig att upprätthålla. Olofsson vill att vi ska ha helt nya – självuppfyllande – förväntningar på de som kommer som nya till Sverige: kreativa entreprenörer, inte av staten passiviserade bidragstagare. “Det är invandringspolitiken det är fel på, inte invandrarna!”, noterade Olofsson till stora applåder. Den nya termen för dagen var “Nybyggarlandet Sverige”, där alla har möjlighet att lyckas.

Olofsson passade bollen till sin efterträdare, vem det än blir, att fortsätta driva den inslagna linjen. I September, efter Centerpartiets stämma, vet vi vem som kommer hålla Centerpartiets nästa Almedalstal.

Bloggar och media ¹:

Robert Pettersson (c)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, Centerpartiet, Nybyggarlandet, Almedalen, Maud Olofsson