Lars Ohly Foto: Niklas Broberg, Politikerkoll

Musiken hörs en stund innan vi når Almedalen. Det känns lite som att säga att negrer har rytm, men nog brukar vänstern ha bra musik? Och idag är det Vänsterpartiets dag i Almedalen.

Ohly är på hugget och inleder med att bemöta kritiken. Det går inte bra för Vänsterpartiet, 4%-spärren är nära – men “vi är medvetna om det” och jobbar på det. Organisatoriskt har vi aldrig varit starkare.

I övrigt går huggen åt de flesta håll. Borgarna har återinför klasssamhället om än i ny skepnad, och riskkapitalisterna har fått makt över offentlig verksamhet. Den som vill leva solidariskt har svårt att göra det.
Vänster ut var huggen mer subtila, men tydliga. Vänsterpartiet skall bli det gröna alternativet, den feministiska representanten i riksdagen och partiet som står för trygg social välfärd med långsiktigt ansvarstagande för ekonomin.

Nog kan man misstänka att avgångskraven och Jonas Sjöstedts budskap att han kommer att kandidera mot Ohly nästa kongress pressar partiledaren.

Men trots det så var det ett energiskt och engagerat tal som visade tydligt vart ett Vänsterparti med Ohly i ledningen vill gå.  Offentlig verksamhet, fördelningspolitik, delad föräldraförsäkring som ett verktyg för jämställdheten som skall uppnås med politiska verktyg.

Det framstår helt klart som att är det svårt att leva solidariskt idag, så kommer det att bli svårt att avstå från att göra det i Ohlys Sverige.

Noterbart på det politiska planet är dock att Ohly och Vänsterpartiet tycks vara först denna vecka med att vara på ett och samma tåg, i samma riktning. Både Miljöpartiet och Nya Moderaterna har gett ett lite oroligt intryck, där man är noga med vad man säger för att inte irritera någon falang. När Ohly mässar sina ideologiska mål tycks det vara utan oro, och applåderna följer. Oftast.

Tyst blir det dock när Ohly börjar kasta hårda stenar även inåt. Den som en gång besökt en privat driven vårdcentral eller ett privatägt apotek, de kan sägas stödja privatiseringen. Visst visar det på en stark ideologisk stringens och en vilja att leva som man lär. Men av tystnaden att döma är frågan om inte rätt många av de närvarande vänstersympatisörerna kände sig träffade av de stenarna och kanske till och med upplever fördelar?

Likväl, Vänsterpartiet må vara små och de kanske inte är helt ense om vem som skall leda partiet. Men om den ideologiska inriktningen och den politiska viljan råder få tveksamheter.

Relaterat i bloggar och media:

Bloggarna Motpol och Jonas Sjöstedt

Tidningarna Flamman, DN, DN-ledare,  SvD,

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om Almedalen, politk, Vänsterpartiet, Lars Ohly